Vilse i Slottet
Plötsligt i en trappa i Västra valvet stannade de. Frågan vandrade ned i kön, genom talman, statsminister och nitton nya statsråd. Var låg egentligen konseljsalen? Där kungen väntade på dem, den nya borgerliga regeringen. Ingen av dem hade en aning.
Klockan var strax efter tio, fredagen den 8 oktober 1976, och det var inte konstigt att gruppen var förvirrad. Efter 44 år av socialdemokratiskt styre hade ingen av dem varit i närheten av att bilda regering.
Irrfärden på slottet är slutscen i den bästa skildringen av en regeringsbildning i Sverige, Kai Hammerichs bok »Kompromissernas koalition« från 1977. Boken är en resa bakom kulisserna genom de 18 dagarnas förhandlingar mellan moderaterna, centerpartiet och folkpartiet fram till den historiska regeringen ledd av Thorbjörn Fälldin. En trio som, till skillnad från i dag, inte hade enats om någonting före valet.
Just de borgerligas ovana bidrog till bokens närgångenhet. Partigrupperna visste inte vad de sa ja till när de gav Hammerich access.
På de nära 300 sidorna skildras flera av de numera klassiska inslagen i förhandlingarna. Som de lustiga – hur Fälldins piprökande förgiftade inte bara luften i rummet utan höll på att knäcka några av förhandlarna. Hur Ahlmark förbjöd sina medarbetare att skriva ministerlistor, för att snokande journalister inte skulle kunna hitta dem i papperskorgarna. De halvlustiga, att Ola Ullsten och Fälldin råkade visade sig i fönstret till c-högkvarteret så att en fotograf kunde fånga dem, och avslöja att de förhandlade utan moderaterna.
Eller de helt avgörande. Hur de tre partiernas längtan efter att få ihop en regeringsförklaring tvingade in centern i en uppgörelse om kärnkraften som egentligen låg utanför vad partiet kunde acceptera. Som senare ledde till Fälldins uttåg ur regeringen.
Den processen, liksom hela boken, är en lärdom av yppersta klass för den som i dag vill förstå hur den av allianserna som får makten nu på söndag ska sy ihop sin regering.
Och hur enandet i dag kan vara ett frö till splittring i morgon.
