De sista av sin art

Trubbnoshörningarna sjunger på sista versen men kan kanske räddas med surrogatmammor.

Text: Jan Fleischmann

Bild: Jan Fleischmann

Najin och hennes dotter Fatu vilar lugnt när djurskötaren Jeremy Kimathi kontrollerar deras tillstånd. Najin är född 1989. Hennes dotter Fatu föddes 2000. Najins och Fatus pappa Sudan var mycket lugn och ett utmärkt exemplar av sin art. 

Najin och Fatu tillhör den nordliga trubbnoshörningen och är de sista av denna art i hela världen. Noshörningarna skyddas av parkvakter 24 timmar om dygnet i sitt hägn i Ol Pejeta Conservancy i Laikipia County – ett privat, ej vinstdrivet naturreservat vid ekvatorn i västra Kenya.

Trubbnoshörningen kallas i Afrika vit noshörning. Den är den största av samtliga fem noshörningar och kan uppnå en vikt på över tre ton. Deras afrikanska släkting, spetsnoshörningen, kallas svart noshörning. Den är mindre än trubbnoshörningen och är i framför allt Sydafrika utsatt för en brutal tjuvjakt för sina horn. 

Här i reservatet har honornas ägg och de bortgångna tjurarnas spermier sparats. Nu hoppas man få fram fler nordliga trubbnoshörningar med hjälp av sydliga trubbnoshörningshonor som surrogatmammor. 

Fatu, Najin, Sudan och Suni, Najins halvbroder, kom alla till Ol Pejeta den 20 december 2009 från Dvur Kralove Zoo i Tjeckien. Samtliga noshörningar levde tidigare i det vilda i sina afrikanska hemländer. Sudan som föddes 1973 i Shambe, södra Sudan, dog 2018, och här i Ol Pejeta finns en minnesplats för de döda noshörningarna. 

Jeremy Kimathi kontrollerar Fatus tillstånd. Foto: Jan Fleischmann

Det är slut på vilan och dags för Najin och Fatu att utforska omgivningen. De vandrar iväg i sällskap med Tauwa. Hon är en sydlig (vanlig) trubbnoshörning. 

Najin och Fatu trivs med Tauwas sällskap. Fatu kan ibland visa ett aggressivt beteende och hon tycker om att inspektera bilar på nära håll. Fatu blir trygg av att sova intill sin snarkande mamma Najin, hon tycker om att bada i gyttjan och har fått sin pappa Sudans lugna humör.  

Långt bort i ett annat hägn går en sydlig trubbnoshörningshona tillsammans med en hane. Hon är tänkt att användas som en av flera surrugatmammor som förhoppningsvis ska bidra till att den nordliga vita noshörningen kan föröka sig artificiellt.  

Den nordliga trubbnoshörningen fanns tidigare vilt i Sudan, Tchad, Centralafrikanska Republiken, Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville), Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa) och i västra Uganda. De jagades av tjuvjägare för sina horn som såldes till Kina. Betalningen finansierade krigen mellan länderna och mat till jägarnas familjer.

– När samtliga hanar av den nordliga vita noshörningen dog här och i djurparkerna, samlades deras sperma in för att frysas ner. Den togs omhand på en farm i Italien. När den siste hanen, Sudan, gick bort samlades även hans sperma in, berättar Jeremy Kimathi. 

Parkvakten Jeremy Kimathi öppnar porten till hägnet i det kenyanska reservatet Ol Pejeta Conservancy. Här inne skyddas de två sista av den nordliga trubbnoshörningen. Foto: Jan Fleischmann

 Viltvårdarna har också samlat in de nordliga trubbnoshörningshonornas ägg. 

– Våra honor var befruktade och var förberedda på att bli dräktiga. Men embryot kunde inte planteras direkt till den nordliga vita noshörningen. I stället provade vi att plantera det från den sydliga vita noshörningen, den vanliga vita noshörningen, säger Kimathi.

– Innan vi började att plantera embryot till våra nordliga vita noshörningar provade vi att plantera det mellan två sydliga vita noshörningar. Experimentet blev lyckat, säger Jeremy Kimathi. 

Nu vill de plantera embryot direkt till deras nordliga trubbnoshörningar från en sydlig. 

Planen är även att använda sig av en steriliserad sydlig tjur som surrogatpappa. Han heter Jomo och ska göra Najin och Fatu mer mottagliga och få igång deras fertilitetscykler. För att de inte ska bli dräktiga på naturligt sätt måste det vara en steriliserad tjur. 

En noshörning har en utdragen dräktighet som varar 15 till 18 månader.

Föder ni här i Ol Pejeta även upp den svarta noshörningen?

– Nej, våra svarta noshörningar förökar sig själva. Här i Ol Pejeta finns flest svarta noshörningar i Afrika, berättar Jeremy Kimathi. 

I ett annat hägn bor den blinda spetsnoshörningen Baraka. Han har gått iväg för att dricka i värmen och hämtas av Jeremy Kimathi för att träffa besökarna som ger honom morötter och blad. 

Utanför det här specialskyddade området vandrar andra noshörningar, både spetsnoshörningar och trubbnoshörningar. 

Den nordliga trubbnoshörningen är den fjärde noshörningsart jag haft närkontakt med. Under tidigare resor i Kenya, Tanzania och Sydafrika har jag träffat spetsnoshörningar och trubbnoshörningar. I Indien i Kazirangas nationalpark vid Brahamaputrafloden och i Nepals djungelområde Chitwan har jag mött den enhornade asiatiska pansarnoshörningen. Jag har också letat efter den mycket hotade och skygga javanoshörningen i dess sista fäste, Ujung Kulon i Indonesien, utan att lyckas få se den.

Till faktagranskningen av artikeln har följande personer bidragit: Abraham Njenga och Zackary Mutai, från Ol Pejeta Conservancy, David C. Bernvi, som arbetar på Naturhistoriska riksmuseet samt Olle Forshed, från Världsnaturfonden.

***