Framtidens fantombilder kan tas fram med dna

Tänk dig ett brutalt mord, inga vittnen. Polisen har ingen aning om hur gärningspersonen ser ut. Men det finns spår i form av dna. Hårstrån och bitar av hud som inte tillhör offret har hittats. Kan dna vara framtidens mest pålitliga vittne? Ett vittne som inte glömmer eller påverkas av andras berättelser?

– De allra grövsta brotten blir fler och vi måste gripa efter alla halmstrån, säger Jan Staaf, utredare vid grova brottsgruppen vid polisen i Norrköping.

Staaf har vid fyra tillfällen i brottsutredningar använt sig av metoden via det amerikanska företaget Parabon Labs. De har som affärsidé att ta fram ansiktsbilder utifrån dna. Dubbelmordet i Linköping 2004 är ett exempel där den dna-genererade bilden drev utredningen framåt så att mördaren till sist kunde gripas.

På Rättsmedicinalverket i Linköping sitter rättsgenetikern Andreas Tillmar. Här är man van att utnyttja dna för att lösa rättsliga frågeställningar. Finns det en misstänkt kan dna från denne till exempel jämföras med dna från en brottsplats. Men att enbart utifrån dna ta fram en bild är nytt.

– Vi såg att polisen vände sig till ett amerikanskt företag och ville ta reda på hur tillförlitligt det är rent vetenskapligt, säger Tillmar.

Men dna har använts inom svenskt rättsväsende för att ge ledtrådar om utseende och härkomst ända sedan 2006. Det handlar till exempel om biogeografiskt ursprung, det vill säga ungefär var i världen man härstammar ifrån. Men nu vill forskarna ta det vidare.

I en första del av ett pågående forskningsprojekt har Tillmar tillsammans med bland annat Heida Rún Bjarnadóttir tagit fram ansiktsbilder från 15 frivilliga deltagares dna. Det handlar om hud-, hår- och ögonfärg men även variabler för ansiktsform, graden av fräknighet och sannolikheten att vara skallig och gråhårig.

Till skillnad från till exempel faderskapstest – ett annat område där Rättsmedicinalverket gör analyser – får man inga exakta svar på ett utseende. Hur vi ser ut bestäms av en mängd olika gener och det påverkas också av miljöfaktorer. En stor utmaning är att kommunicera osäkerheten till de som tar emot informationen, att det handlar om sannolikheter.

Så här kan ett textsvar se ut som tillhör en bild: ”Resultatet från dna-analysen talar möjligen för att den oidentifierade individen har blå ögonfärg och blont hår. Vidare talar resultaten för att den oidentifierade har biogeografiskt ursprung från Europa.”

När utvärderare skulle matcha de bilder som tagits fram med foton visade det sig inte vara helt lätt. Vissa fantombilder var betydligt mer lika den verkliga personen än andra. En av de femton lyckades ingen koppla till rätt bild.

– Dessutom var utvärderarna olika bra på att matcha rätt, säger Tillmar.

Totalt sett låg träffsäkerheten på mellan 27 och 80 procent. Men Tillmar menar att tekniken kommer att utvecklas och som sagt, den används redan.

– De bilder som tas fram kan ge en vägledning. Den kan också göra att man utesluter vissa spår. Men en stor utmaning är att utseendet kan förändras, dna vet inte om någon har färgat håret eller skaffat skägg.

I programmen som Rättsmedicinalverket använder går det att förändra ansiktsbilderna. Man kan exempelvis reglera hudton, ålder, frisyr och fräknighet. Det är lite som att skapa en karaktär i spelet Sims.

Tillmars gener avslöjar att hans hårfärg är 30 procent röd, 30 procent brun och 30 procent blond.

– Jag tror inte att den här metoden kommer att användas nästa år, men längre fram är jag ganska övertygad om att den kommer att kunna bli en viktig del i vissa utredningar.

Nu ska forskarna gå vidare med en större studie som omfattar 50 individer. Om det visar sig att det finns ett bra vetenskapligt stöd för metoden så kan det bli möjligt att Rättsmedicinalverket utför tjänsten eller att man anlitar ett företag.

Polisen Jan Staaf är noga med att bilder som tas fram med hjälp av dna är till för att hjälpa utredarna i arbetet. Inte för att publiceras för allmänheten.

– Det är livsfarligt, då får man in hundratals tips som är helt irrelevanta, säger han.

– Det gäller även andra typer av fantombilder som tagits fram med hjälp av vittnesmål. Om utredningsgruppen skulle välja att publicera bilden i medier är det förmodligen ett sätt att greppa ett sista halmstrå innan utredningen blir vilande.