Intelligensen är vår personlighet

När Hermann Göring med ett brett leende hoppade upp och hälsade med utsträckt hand noterade doktorn det. Något sa det honom om patienten. Göring hade ju skildrats som nästan allting. Från en machiavellisk skurk till en fet, harmlös eunuck. Nu återstod bara en rättegång. Och hans avrättning.  Den åtalade krigsförbrytaren ledsagade doktorn in i cellen. Med sin stora hand klappade fången på britsen och sa ”God morgon, doktorn! Det var roligt att ni kom och hälsade på mig. Var så god och sitt! Sitt här!”   

Psykiatern satte sig. Den intern han hade att göra med var, insåg han, en ”lysande, modig, hänsynslös, närig, slug chefsnatur”. Göring lät sin tunga kropp sjunka ner alldeles bredvid.  

Ögonblicket inträffade hösten 1946. Otaliga psykologer hade länge försökt att analysera ”nazistmentaliteten”.  Men ingen hade kommit de tyska ledarna nära nog för att kunna göra det. I det sönderbombade bayerska Nürnbergs fängelsehålor och justitiepalats blev det möjligt. Segrarmakterna gav uppdraget att göra en noggrann psykiatrisk undersökning och analys till den amerikanska psykiatern Douglas M Kelley. Tillsammans med sina medhjälpare ägnade han fem månader åt att i cellerna intervjua och testa Göring, Hess, Ribbentrop och de 19 andra fångarna. Personlighetstester, intelligenstester, djupintervjuer. 

Hur var dessa abnorma nazister funtade? Var de psykiskt störda?   

Riktigt så enkelt var det inte, blev Kelleys svar. När det gällde Göring, skrev hjärnskrynklaren, var nazisternas näst högste ledare visserligen emotionellt lättrörd, men också en stark, dominerande aggressiv och excentrisk personlighet, som skiljde ut sig från genomsnittet huvudsakligen genom sin brist på samvete. Och Hitler, som doktor Kelley bedömde utifrån vad de andra nazisterna berättat om honom, framstod som en minnesgod neurotiker med mindervärdskomplex, som led av hysteri och tvångstankar. Goebbels som samvetslös, slug och hal. Men några personligheter som visar sig blott en gång på hundra år var de inte. ”De hade helt enkelt föga märkvärdiga egenskaper.”   

Dessutom var de sinsemellan alldeles olika. Att påstå att deras skräckvälde enbart var följden av deras personligheter var svårt. 

Föreställningen att det är i personligheten de bästa svaren finns på frågorna om vilka vi blir, vad vi gör och på hur det kommer att gå för oss i livet är stark. De senaste decennierna har många arbetsgivare försökt att med hjälp av personlighetstester skapa sig en bild av hur en arbetssökande kommer att prestera på jobbet. Utbudet av sådana tester är stort. Men Bo Melin, professor på institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet, säger att typtester, som delar in människor i olika personlighetstyper och färger, inte har något vetenskapligt stöd, att de är meningslösa och att resultaten ingenting säger om hur lämpad en arbetssökande är.  Det personlighetstest som kan ge en viss föreställning om hur det kommer att gå i yrkeslivet är femfaktormodellen, som kallas för Big Five (se faktaruta).   

Enligt en rapport häromåret, byggd på över 200 internationella vetenskapliga metastudier kan hur vi svarar på Big Five-tester kasta ljus över våra liv på en rad områden: Hur vi mår, vilken utbildning vi väljer, hur framgångsrika vi blir, kvaliteten i våra relationer och vår politiska hemvist.   

– Femfaktormodellen har en teoretisk grund, som är ganska vettig men det är en sak att dela in människor i de här olika faktorerna, en annan vad det betyder. Men det här händer i arbetslivet i dag. Man ersätter cv:t med såna här tester, där man screenar folk.  

Bo Melin är kritisk mot det.  

– Man kan hitta personlighetsfaktorer på gruppnivå i stora material, men prediktionen blir låg när man på individnivå försöker säga något om hur det kommer att gå för dig i i livet.   

Utgångspunkten för begreppet personlighet är att den är stabil över tid. Bo Melin berättar om färska vetenskapliga studier på gruppnivå som visar att vissa delar av en population tvärtemot den etablerade föreställningen i stället är reformeringsbenägen, och omskapar sin personlighet med åren.  

– Personligheten är alltså inte så stabil som man tidigare trott. Det finns en viss procent som förändras mycket. Och som börjar förändra sig tidigt. Om de börjar göra det i unga år fortsätter de att också att förändra sig.   

Vill en arbetsgivare skaffa sig en uppfattning om hur det ska på jobbet för en blivande anställd finns enligt Bo Melin bara en egenskap som med säkerhet kan ge en fingervisning.   

– Intelligens. Som har väldigt mycket högre prediktivt värde.  

Borde man göra intelligenstester på anställningsintervjun?  

– Den frågan är förenklad, men det är en bättre testmetod. Och på intelligenstesten försöker du alltid göra ditt bästa, på personlighetstesten försöker du anpassa ditt svar efter det jobb du söker. Det är stor skillnad. Du kan inte fuska på ett intelligenstest. Man menar att man har byggt fuskspärrar i personlighetstesterna, men jag menar att det klarar man inte av att göra: är man tillräckligt smart kan man anpassa sina svar, efter vad du tror förväntas av dig.  

Bo Melin, som sedan 2006 ägnar merparten av sin yrkestid åt att studera kognitiva förmågor och dess betydelse för hälsa och arbetsliv tycker att vår intelligens utgör en stor del av vår personlighet.   

– Om vi tittar på fältet personlighet och de här färgteorierna har de haft ett helt eget forskningsspår, medan intelligensforskningen har var varit empirisk och kvantitativ. 

Under lång tid blev resultaten på intelligenstester i hela världen bättre för varje årskull. Fenomenet fick namn efter en professor från Nya Zeeland, James Flynn. Denna Flynneffekt har på senare tid börjat stanna och i stället har intelligensen sjunkit i länder som Sverige, de andra skandinaviska länderna och Storbritannien.  

– Vi kan inte riktigt förstå det, men en viktig del av att få en så kallad Flynneffekt, är att du få bra mat, att nervsystemet göds på ett bra sätt, framför allt när du är väldigt liten. Det betyder att i ett land som har tillgång till bra mat ser du en Flynneffekt, och i väst har vi haft det under lång tid. Nu har vi kanske nått vårt max, medan länder som är under utveckling, som har haft dålig tillgång till mat får en Flynneffekt nu. På gruppnivå är det ungefär så jag brukar resonera om de sakerna.  

”Det är ett fastställt vetenskapligt faktum”, skrev doktor Douglas M Kelley när han 1947 sammanfattade sina intryck av de långa och många mötena med de 22 nazisttopparna, ”att en person som tänker med sina emotionella hjärncentra, inte kan tänka intellektuellt, med hjärnbarken. Hitler förmådde ett helt folk att tänka med synhögarna. I detta tillstånd föll de lätt offer för Goebbels, Streicher, Ley och andra propagandisterna. De som vägrade att tänka emotionellt och följa honom – det fanns sådana tyskar även efter 1933 – bereddes plats i koncentrationsläger.”   

Kelley identifierade ändå tre personlighetsdrag som stack ut hos krigsförbrytarna: osläcklig ärelystnad, låg moral och en starkt utvecklad nationalism. Psykiatern skrev att människor med de egenskaperna finns det gott om i USA också. Och att det bara finns en medicin som kan förhindra att katastrofen upprepas: en bättre skolutbildning så att det intellektuella tänkandet tidigt börjar tränas upp av ännu fler. 

***

Läs även: När lydnaden vann över moralen

Läs även: Postsanningens tidevarv: därför accepterar vi lögner