Klimatnyttans kamp mot artrikedomen

Orkidén knärot har blivit en symbolart för att överklaga skogsavverkningar. Med stöd av artskyddsförordningen används knäroten som argument för skydd av den biologiska mångfalden. Men klimatnyttan är många gånger större i en brukad skog som producerar virke jämfört med en obrukad skog som inte avverkas. Det finns en uppenbar konflikt mellan klimatnytta och biologisk mångfald i hur skogen ska brukas.

Peter Holmgren, doktor i skogshushållning, har beräknat substitutionseffekten, alltså hur stora klimatutsläpp som varje år kan förhindras genom att olja, plast och andra fossila produkter ersätts med träbaserade produkter. Effekten av det bytet av produkter är större än Sveriges sammanlagda utsläpp av växthusgaser.

– Det rådande officiella synsättet på skogens klimatnytta uppstod när man formulerade klimatkonventionen i Rio de Janeiro 1992, säger Peter Holmgren. 

Man såg med stor oro på skogsskövlingarna i tropikerna och slog fast att skog som får stå kvar och lagra kol är bäst för klimatet. Det var säkert en riktig bedömning när det gäller avskogningen av regnskogar, men all världens skogar drogs över en kam. 

Skogens roll för klimatet definierades därmed av sitt lager av biomassa och kol och man bortsåg från skogsprodukternas stora potential att ersätta fossilbaserade material och att minska klimatutsläppen den vägen.

Det begränsade perspektivet på skogens klimatnytta har sedan hängt med i Kyotoprotokollet och Parisavtalet. Det genomsyrar EU:s klimatlag och nationell klimatlagstiftning, så även i Sverige. I Sveriges klimatmål och utsläppsbudget räknas skogen fortfarande bara som ett kollager medan de dynamiska effekterna av substitutionen och klimatnyttan saknas, både i den svenska klimatbudgeten och för exporterade produkter. Synsättet används av såväl regeringen och myndigheterna som i klimatdebatten. 

– Politikerna får stå till svars i medierna för att man inte förbjuder fler avverkningar och sparar mer skog, fast det egentligen borde vara tvärtom utifrån en helhetsbild av skogens klimatnytta.

Skogens virkesråvaror delas upp i sågtimmer, massaved och energisortiment.

Sågtimret ger trävaror, till exempel byggmaterial, möbler, förpackningar och lastpallar. Varje år producerar den svenska skogen trävaror som annars skulle ha framställts av material med hög klimatbelastning och fossilt ursprung, till exempel plast och betong.

– Trävaror som ersätter andra material håller undan klimatutsläpp som motsvarar cirka 25 miljoner ton koldioxid per år, säger Peter Holmgren.

Av massaveden, nästa kategori skogsråvara, framställs bland annat papper, förpackningar, isoleringsmaterial och textilier. Substitutionseffekten är ungefär lika stor som för trävarorna, cirka 25 miljoner ton.

Energisortimentet, den tredje fraktionen skogsråvara, blir flis, pellets, drivmedel och andra biobränslen. 

Dit räknas till exempel de biobaserade drivmedel som ersätter bensin och diesel genom reduktionsplikten. Sammantaget beräknas skogens bioenergi hålla undan utsläpp från fossil energi som motsvarar cirka 15 miljoner ton koldioxid.

Summan av det svenska skogsbrukets årliga substitutionseffekt, 60–70 miljoner ton koldioxidekvivalenter, kan jämföras med Sveriges totala territoriella utsläpp av växthusgaser som, enligt Naturvårdsverket, under förra året uppgick till 44 miljoner ton koldioxidekvivalenter. 

Klimatnyttan från den brukade skogens träbaserade produkter är alltså större än de totala svenska klimatutsläppen från transporter, industrier, bostäder och andra utsläppskällor.

Rolf Björheden, senior forskare och skoglig doktor vid stiftelsen Skogforsk har kommit fram till ungefär samma siffror för substitutionen.

– Ännu lite högre, säger han. Jag har räknat med en något högre grad av återvinning, alltså att vissa trävaror och pappersprodukter återvinns flera gånger under sin livslängd och därmed bidrar till dubbel eller trefaldig substitutionseffekt, säger han.

– Men oavsett hur man räknar på marginalen är den brukade skogens klimatnytta så stor att den borde utgöra en hörnsten i både Sveriges och EU:s klimatpolitik.

Utöver substitutionseffekten från skogsprodukterna så tar en växande brukad skog upp mer koldioxid från atmosfären än vad en gammal skog gör.

– Skogens tillväxt är som störst vid cirka 50 års ålder, säger Rolf Björheden. I genomsnitt växer en 50-årig skog med 7,7 ton biomassa per hektar och år medan motsvarande siffra för en 120-årig skog är 3,4 ton. 

Och i en ännu äldre urskog är biomassan i träden nästan konstant. Den gamla skogen binder därmed väldigt lite koldioxid från atmosfären.

Under en skogscykel, från frö eller planta till nästa avverkning, sker ett nettoutsläpp från skogsmarken under de första 10–15 åren. 

– Men det är relativt små utsläpp jämfört med upptaget av koldioxid under resten av omloppstiden. Vid 20 års ålder har flödet vänt och det har då redan skett ett nettoupptag som kompenserar för de första årens utsläpp, säger Rolf Björheden.

Skogens upptag av koldioxid kulminerar mellan 40 och 70 års ålder och avtar sedan ju äldre skogen blir. En brukad skog avverkas när den är mellan 70 och 120 år, beroende på geografiskt läge, markens beskaffenhet och skogsbruksmetod.

Sveriges skogar består av en mosaik med bestånd av olika åldrar med en genomsnittlig tillväxt av biomassa på cirka 5 ton per hektar.

68 procent av Sveriges yta, 28 miljoner hektar, består av skog och skogsmark. En fjärdedel av skogsmarken är undantagen från virkesproduktion, i nationalparker, naturreservat, Natura-2000 eller genom frivilliga avtal med enskilda skogsägare. Skyddet syftar ofta till att värna värdefulla naturtyper och biologisk mångfald.

– Det är rimligt att avstå skogsproduktion för att skydda vissa naturtyper som annars kan gå förlorade vid en avverkning. Men samtidigt ska man vara medveten om att ju mer skog som skyddas, desto mindre blir skogens sammanlagda klimatnytta. Här finns ett motsatsförhållande, säger Rolf Björheden.

För 150 år sedan var stora delar av Götaland, Svealand och södra Norrland generellt uttryckt »ett enda stort kalhygge«. Skogen var hårt brukad till följd av det enorma energi- och bränslebehovet i hyttor, masugnar, järnbruk och i den framväxande sågverksindustrin. Återväxten var dålig.

När bruksepoken avtog och skogsförvaltningen blev mer långsiktig ökade tillväxten och virkesförrådet, som sedan dess stadigt har ökat.

– Mellan 1990 och 2020 ökade virkesförrådet i Sverige med 25 procent, trots ökade avverkningsvolymer, säger Peter Holmgren. Det beror bland annat på forskning och utveckling av skogsbruksmetoderna. Och det innebär att även kolinlagringen i den svenska skogen ökar. 

Rolf Björheden har beräknat att skogens förråd av biomassa sedan 1929 har ökat från 1,7 till 3,6 miljarder kubikmeter, vilket motsvarar 60 års sammanlagda svenska utsläpp av koldioxid på nuvarande nivå.

Även om inlagringen av kol i de brukade skogarna fortsätter att öka så är substitutionseffektens betydelse för klimatet ännu större. Men inlagringen är i dag alltså den enda klimattjänst som räknas i den officiella statistiken och som styr skogspolitiken. 

– Och då hamnar man snett sett till skogens totala klimatnytta.

Det finns, enligt Artdatabanken, 4 746 rödlistade arter av växter och djur i Sverige. 2 249 arter betraktas som hotade. För 43 procent av arterna är skogen en viktig hemvist. Förekomsten av en hotad art ligger till grund för överklaganden av avverkningsbeslut och har i många fall begränsat eller helt stoppat avverkningar.

Enligt Peter Holmgren och Rolf Björkheden råder alltså en uppenbar motsättning mellan miljömålet biologisk mångfald och klimatnytta i den meningen att det goda har blivit det bästas fiende. 

***

Läs även: Fågelarten som över en natt gick från fredlös till fridlyst

Läs även: Det stora skogsrånet