Liv till varje pris

För den tvååriga thailändska flickan Matheryn Naovaratpong var alla behandlingsalternativ uttömda. Hennes hjärncancer kunde inte botas. Föräldrarna, båda ingenjörer, kontaktade då, i slutet av 2014, den amerikanska stiftelsen Alcor och skrev in dottern som medlem. I mars 2015 konstaterade thailändska läkare att Matheryn Naovaratpong inte längre levde och omedelbart därpå tog ett ditrest amerikanskt läkarteam från Alcor över.

De genomförde en process som kallas kryokonservering. Blodet ersätts då av en vätska med bland annat frostskyddande egenskaper som under några timmar får sprida sig i kroppen samtidigt som nedkylning inleds. Teorin är att den kemiska lösningen förhindrar den isbildning som skulle förstöra cellerna och att det i stället sker en så kallad förglasning av kroppens vävnader. Cellerna stelnar i det tillstånd de befinner sig i. Förhoppningen är att framtida teknik ska göra det möjligt att starta om livet igen.

Matheryn Naovaratpongs hjärna och delar av ryggmärgen vilar nu i en ståltank i Arizona, USA, nedfrysta av flytande kväve till 196 minusgrader. Hon är hittills enda barnet bland de cirka 140 avlidna som befinner sig i anläggningen. Vissa med hela kroppen nedfryst, allt fler endast neurologiskt bevarade. Över 1 000 nu levande personer har bokat plats hos Alcor och en av dem är den svenske filosofen och framtidsforskaren Anders Sandberg.

– Jag har kommit fram till att det är rationellt. Det finns en liten chans att det lyckas och alternativet är döden. Jag skulle föredra att slippa gå igenom processen att dö, frysas ner och sedan bli reparerad, men det är bättre än att vara död. Livet är så mycket mer intressant, säger Anders Sandberg.

Runt halsen bär han en kedja med en plakett. Där står inristade instruktioner till vården om att vid dödsfall bland annat spruta in stora mängder heparin som förhindrar att blodet stelnar och ringa till Alcor i USA för vidare instruktioner.

Förutom en medicinsk debatt väcker kryoniken många frågor knutna till religion, psykologi och filosofi. Anders Sandberg är verksam på Future of Humanity Institute vid Oxford och har etiska frågeställningar som jobb. Bland forskarkollegerna är det flera som själva har tecknat sig för nedfrysning. Andra filosofer är emot och diskussionerna handlar till exempel om varför enskilda personers liv skulle ha ett så högt värde.

– Man kan diskutera om personlig identitet ens finns i så hög utsträckning och då är frågan varför man skulle vilja bevara en sådan in i framtiden med hjälp av kryonik. Mitt argument är att det är ganska trevligt att vara Anders och att det därför är positivt med Anderslika strukturer i framtiden.

Om framtida generationer åtar sig att väcka upp sina förfäder bedömer Anders Sandberg att det sker genom att man skapar en digitalt baserad exakt kopia av hjärnan i ståltanken. Inte genom att få fart på de organiska livsprocesserna igen, även om vissa tror att det är möjligt. En kopia av hjärnan skulle man kunna ladda upp till en eller flera konstgjorda kroppar. Långtidsminne och personlighet skulle följa med eftersom de ligger lagrade i de strukturer i hjärnan som har bevarats.

Sommaren 2015 presenterade forskare knutna till stiftelsen Alcor en studie på mikroskopiska maskar som man hade behandlat med frostskyddslösningen och fryst ned. Efter upptining fungerade de som vanligt. Dessutom hade de bevarat långtidsminnet av en speciell doft som de utsattes för före nedfrysning. Det är en framgång, men hittills har ingen visat på en lyckad nedfrysning av ett större djur.

Därför får också den verksamhet Alcor ägnar sig åt kraftig kritik från många medicinska forskare. Enskilda celler som till exempel äggceller fryser man i dag ner rutinmässigt och de fungerar perfekt även efter många år, men det är skillnad med större vävnader bestående av miljarder celler. De flesta menar att skadorna på cellerna blir så stora att kryonisk nedfrysning är att jämföra med lurendrejeri.

– Jag har haft många diskussioner med läkare som säger att det inte fungerar, men de har ofta inte särskilt mycket på fötterna. Att lika envist hävda att det garanterat fungerar är ännu mer absurt. Det här är en chansning, den som lever får se, säger Anders Sandberg.

Om nedfrysningstekniken får större spridning har den potential att påverka flera etiskt brännande frågor. I debatten om dödshjälp skulle nedfrysning kunna ses som ett behandlingsalternativ. Du kan välja att dö, men med målet att återfå livet.

– Många av dem som kritiserar dödshjälp har inte alls något emot att en cancerpatient i livets slutskede chansar på en riskabel cellgiftsbehandling. Så deras standardargument att man inte under några omständigheter får avsluta livet fallerar när man kan göra det i syfte att fortsätta leva. Men frågan är om dödshjälpsrörelsen blir särskilt hjälpt av att konstiga kryoniker ställer sig upp och hejar på, säger Anders Sandberg.

Det är i dag en försvinnande liten andel människor som bekänner sig till kryoniken. Andra gestaltningar av evigt liv, exempelvis inom religioner, lockar betydligt fler anhängare. Men på senare tid har företeelsen fått ett något mänskligare ansikte genom den 23-åriga amerikanska neurologistudenten Kim Suozzi. Under sluttampen av sin cancer lyckades hon via sociala medier samla in pengar till sin egen nedfrysning.

Det går att tänka sig en framtid där allt fler vill göra samma sak, vilket den kände filosofen Peter Singer anser vara ett omoraliskt slöseri med resurser. Men det håller Anders Sandberg inte alls med om.

– Hans argument håller egentligen inte. Jämför med sjukförsäkring, det är något alla lägger resurser på även om det är själviskt. Om väldigt många skulle välja nedfrysning blir det en ingenjörsfråga. Att gräva ut tillräckligt stora bergrum och regelbundet fylla på behållare med flytande kväve är egentligen inte något stort problem, säger Anders Sandberg.

Ståltankarna som förvarar de mänskliga kvarlevorna är inte kopplade till elnätet. I stället fylls de manuellt med flytande kväve. Om något skulle gå fel i anläggningen klarar de att hålla kylan i tre månader innan innehållet tinar upp. Den dagliga driften av anläggningen för lång tid framöver anser sig Alcor kunna garantera genom sitt stiftelseupplägg.

Hur skulle ett eventuellt uppvaknande te sig? Kanske som en förvirrande blandning av minnen och nya intryck från en ny kropp och nya processer. Föräldrarna till den thailändska flickan Matheryn Naovaratpong avser att själva låta sig frysas ned vid döden. Deras tanke är att vakna tillsammans med sin dotter om det en dag skulle bli möjligt.