Årets svensk i medicin räddar kvinnors underliv
Bild: Niklas Palmklint
Eva Uustal tröttnade på att läkare och barnmorskor hade noll koll på hur kvinnors underliv ser ut och fungerar.
Eva Uustal drog i några flikar, försökte passa ihop dem. Hon hade aldrig sett något liknande. Som ny ST-läkare på förlossningen på Linköpings universitetssjukhus år 1990 ställdes hon för första gången inför en så kallad sfinkterruptur, en bristning i ändtarmsmuskeln som ibland kan drabba födande kvinnor. Hon hade ingen aning om var musklerna började och slutade. Hon skämdes.
Överläkaren som hade bakjour förklarade i telefon att det inte var några problem, bara att lägga ihop ändarna och lägga 2–8 suturer. Skammen steg. Hon borde verkligen ha kunnat det här.
Hon tryckte ihop så gott hon kunde och började sy, höll masken inför patienten. Och höll tummarna för att det skulle bli bra.
I dag vet hon att hon borde ha tvingat överläkaren att komma in. Men hon vet också att det inte skulle ha hjälpt. Han hade inte heller fått någon utbildning om hur bristningen borde sys.
– I min värld beskriver det här hur lågt värderad den här delen av kvinnans kropp har varit, säger hon.
Några veckor senare stötte hon på en kvinna som under lång tid lidit sviterna av en sfinkterskada som inte åtgärdats korrekt. Det började gå upp för Eva Uustal att hon hade råkat på ett systemfel.
Så föddes en aktivist inom förlossningsvården. Eva Uustal blev barnet som skrek att kejsaren är naken, en praktisk feminist som gjort mer för kvinnors välbefinnande under sitt yrkesliv än de flesta någonsin får chansen att göra. Hon är 57 år och räknar med att jobba länge än. Hon vet nämligen att hon behövs.
– Jag träffar mycket patienter, alla har sin egen historia att berätta och det är det som driver mig, säger hon, och med en överläkares osentimentala saklighet redogör hon för inkontinens, smärta och okänslighet vid sex, vårdfel och nonchalant bemötande.
I en forskningsstudie har hon visat på stora problem trots behandling av sfinkterskador i olika landsting. Studien fick henne att inse att forskning inte räcker. Det krävs lobbying.
Hon startade ett nationellt bristningsregister där barnmorskor och läkare kan följa sina patienter. Hon initierade en arbetsgrupp som reste runt till alla 46 förlossningskliniker i Sverige för att utbilda och samla in kunskap. Arbetet låg till grund för en webbkurs för läkare och barnmorskor om det som deras respektive utbildningar helt missat: hur förlossningsskador systematiskt förhindras, hittas, behandlas och följs upp.
På den 10-årsjubilerande Monarkmottagningen på kvinnokliniken i Linköping – som Eva Uustal med torr, saklig humor kallar för haverikommissionen – tar hon emot kvinnor för att reparera vårdens tidigare misstag. I hennes bristningsregister syns ojämlikheten tydligt. Där är Östergötland bäst, Västmanland sämst.
Är det din förtjänst att Östergötland är bäst?
– Ja, det är det här jag gör för att inte vara en liten lort senare när jag dör.
Motivering
I Sverige sker drygt 100 000 förlossningar varje år. Bland förstföderskorna får 80 procent skador som behöver sys. Trots det har kunskapen om förlossningsskador länge varit eftersatt. Årets medicinsvensk har varit drivande i att kartlägga förlossningsskador och utbilda i hur sådana kan undvikas och behandlas. Tack vare henne finns sedan 2014 ett nationellt bristningsregister och sedan några månader ett webbaserat utbildningsprogram för vårdpersonal. Årets medicinsvensk är överläkaren Eva Uustal.
Årets svensk
Årets medicinsvensk: Hon räddar kvinnors underliv
Årets ekonomisvensk: Genväg till forskningen
Årets teknik- och innovationssvensk: Kapitalisten som har fått nog
