Råttor är inte att leka med, eller?
Om hunden av många ses som människans bästa och mest älskade vän, så är råttan dess motsats: en hatad fiende. Men kanske är den ändå lite bättre än sitt rykte?
Bild: Unsplash
Många har en rent skräckfylld relation till dessa gnagare, under namnet råttfobi. Och evolutionen har definitivt gjort klokt i att skrämma upp oss för råttor, ofta bärare av sjukdom. Till exempel anses digerdöden av medicinhistoriker ha spridits genom loppor i råttans päls.
Nyheten i Fokus om att New York söker en direktör för gnagarkontroll, som ska vara "blodtörstig" och sugen på "storslakt", ter sig i det ljuset högst begriplig.
Kan råttan rentav ligga bakom geopolitiska konflikter och krig? Ja, en del menar att ett traumatiskt råttminne från barndomens Leningrad bidragit till att forma Vladimir Putins livs- och omvärldssyn i mörk och misstänksam riktning:
"En gång såg jag en stor råtta som jag jagade ner för korridoren och in i ett hörn. Plötsligt kastade den sig på mig. Jag blev överraskad och rädd. Nu jagade råttan mig." ("First Person: An Astonishingly Frank Self-Portrait") Av råttan lärde sig Putin att "det lönar sig aldrig att jaga in någon i ett hörn."
Putin har ofta återkommit till denna historia; den är uppenbarligen laddad för honom. Vem som är råttan och vem som är Putin i Rysslands krig mot Ukraina, har många grubblat över. Här Bloomberg-kolumnistens Andreas Kluth tolkning: "Jag är den där råttan, förutom att jag har kärnvapenklor, antyder Putin. Så träng inte in mig i ett hörn".
Har ett fantastiskt sinne för humor
Men faktiskt kan man leka med råttor.
Jaak Panksepp, neurologisk forskare på Bowling Green State University, har upptäckt att när man kittlar råttor, så producerar de ljud som är… skratt!.
– Unga råttor har ett fantastiskt sinne för humor, säger Panksepp, som tillägger att de skapar band med den mänskliga kittlaren.
Det här är tveklöst ett intelligent och socialt avancerat djur. Råttor lär sig saker snabbt, som att hitta i labyrinter eller reagera på människogivna tilltalsnamn. De organiserar sig gärna i stora grupper, med olika arbetsuppgifter. De har en rik kommunikation, genom (bland annat högfrekventa) ljud, fysisk kontakt, lukt. De är empatiska; i experiment har majoriteten råttor hellre försökt rädda en kamrat som desperat trampar vatten än att förse sig själva med smaskig choklad.
Råttor jobbar för oss människor också; inte bara som försöksdjur. De har ett fantastiskt luktsinne och har använts för att detektera landminor och upptäcka tuberkulos.
Råttor är – förvånande för somliga – mycket renliga. De putsar bort smuts betydligt oftare än andra jämförbart intelligenta djur. Och deras päls luktar i regel mycket gott när de får leva "fria liv".
Möjligen var råttorna faktiskt oskyldiga till självaste digerdöden. Nya medicinska rön lyfter fram en människoburen loppa – Pulex irritans – som Överste Smittbärare. I stället för den i tidigare teorier utpekade råttburna loppan Xenopsylla cheopis.
Själv överväger jag nu att uppdatera julbordet med en maträtt som – enligt Grant Singleton på International Rice Research Institute – är tämligen vida spridd i bland annat Kambodia, Laos, Kina, Myanmar, Filippinerna, Indonesien, Thailand, Ghana, och Vietnam.
Nämligen råtta! (Andra länder som nämns i detta kulinariska sammanhang är USA och Mexico.)
Tänk att ha julråtta som alternativ till den mer traditionella julskinkan, som man ju kan tröttna på efter några dagar.
Får jag med barnen på denna idé? Har ännu ej testat den… här är i alla fall ett råttrecept från Food & Wine.
Flå råttan, ta ut inälvorna, dela den på längden. Stek den gyllenbrun i smör och jordnötsolja. Addera vatten, salt, chili, tomatpuré (och/eller tomater). Sjud den mör, servera med ris.
Läs även: Bli råttfångare – tjäna 1,8 miljoner
Läs även: Så lärde aporna oss det vi vet om kärlek
