Stjärnornas krig - om skattepengar

Efter månresorna för snart ett halvt sekel sedan ville Nasa fortsätta till Mars, men president Nixon sa nej. Det fanns annat att prioritera, till exempel ett Vietnamkrig. Visionerna om bosättningar på Mars gled tillbaka in i science fiction-litteraturen och där har de stannat. Tills nu.

Möjligen skapade de episka månlandningarna orealistiska förväntningar på den mänskliga civilisationens tekniska nivå. Nästa amerikanska projekt blev rymdfärjan som enligt planen skulle sänka kostnadströskeln till rymden genom att kunna återanvändas likt ett flygplan. Man misslyckades med de intentionerna. Den tekniska utmaningen var för stor och varje uppskjutning gick lös på över en miljard dollar.

Nu har vi kanske kommit ifatt oss själva. Det senaste året har företagen Space X och Blue Origin oberoende av varandra skickat raketer till rymden som har kunnat landa igen för att återanvändas, till betydligt mer hanterbara kostnader. Företagsledarna heter Elon Musk och Jeff Bezos och är två av världens mest profilerade entreprenörer. Nu vill de på allvar öppna vägen till rymden. Båda har starka personliga drivkrafter att fortsätta investera.

– Jag hade tur som lyckades med Amazon.com för då fick jag råd att göra det jag alltid drömt om, starta ett rymdföretag. Människans framtid är inte begränsad till jorden, säger Jeff Bezos i en intervju med Washington Post, en tidning han för övrigt äger.   

Elon Musk har i flera år varit tydlig med att allt han gör med företag som Tesla och Space X i slutänden syftar till att människan ska etablera sig på flera planeter. På så sätt kan livet fortsätta även om en global katastrof skulle inträffa. 45-åringen har  tänkt tillbringa slutet av sitt liv på Mars och nu påbörjar han det grandiosa projektet. 2018 skickar SpaceX en första testfarkost. I september ska han presentera sina planer för »en stad på Mars«.

– Det kommer att låta helt galet, men det blir åtminstone underhållande för er, lovade han pressen efter att en Space X-raket tidigare i år lyckades återvända från rymden och landa på en plattform i havet.

Elon Musk gnuggar händerna över att en Space X-raket lyckats återvända från rymden och landa.

Visionerna om en framtid på Mars är alltså tillbaka. Elon Musk har ikonstatus i breda kretsar och många skulle åtminstone i teorin sälja lägenheten i San Francisco, Stockholm eller São Paulo och anta utmaningen att bygga upp en tillvaro på en annan planet. Men hur ska det gå till i praktiken? Även om Mars kan kännas bekant är det en miljö som är väsensskild från den vi har anpassat oss till på jorden.

Bilderna från de robotar som just nu befinner sig på Marsytan visar ett fridfullt och storslaget ökenlandskap. Vi känner igen stenarnas form och hur bergen avtecknar sig mot himlen, men sanden innehåller giftiga ämnen av typen perklorater, temperaturen kan pendla mellan -80 och +20 grader en vanlig dag och strålningsnivåerna är högre än på jorden.

Mars är en annan värld. Atmosfären på planeten består av ett tunt lager koldioxid och det låga trycket skulle snabbt ta död på en människa. Dragningskraften är en tredjedel av den på jorden, vilket leder till flera hälsoproblem på sikt. Vatten finns, men svårtillgängligt.

I jämförelse är Antarktis ett paradis, beläget i ett hav av syre och vatten, där jordens magnetfält skyddar mot strålning och dragningskraften är den våra kroppar har anpassat sig till. Ändå illustrerar Scott-Amundsen-basen på den geografiska sydpolen hur bökigt det är att hålla igång avlägsna bosättningar i tuff miljö. Under sommaren går transportplanen i skytteltrafik för att fylla på förråden för forskarna. Under vintern får de klara sig själva och studier har visat att övervintrarna mår dåligt. Missbruk och depression uppstår i mörkret och isoleringen. Så hur kul blir det på Mars?

– Vi kan inte skeppa förnödenheter dit hur länge som helst. En permanent bosättning kräver att man blir självförsörjande och oberoende av jorden. Det är oerhört svårt. Vi klarar knappt att upprätthålla matproduktion i slutna system ens här. Ett samhälle på Mars måste vara otroligt högteknologiskt, men det finns inget business case hur man än vrider och vänder på det, säger Sven Grahn, rymdingenjör och hedersdoktor på KTH.

Sven Grahn har på nära håll följt rymdfartens utveckling sedan dess början och anser att vi i dagsläget är långt ifrån att klara kontinuerlig närvaro på Mars. Han misstror inte Elon Musks kompetens och uppskattar den visionära hållningen, men tolkar de radikala utspelen om Mars som ett smart affärsknep.

– Han ger Nasa jungfrusilen och hoppas att de ska bli beroende. Det här är ett sätt att komma åt den enda hållbara finansieringen för sådana här projekt, skattebetalarnas pengar. Han är ju först och främst en affärsman.

Även om Elon Musk lyckas involvera Nasa alltmer tror inte Sven Grahn att det räcker till visionen om permanenta bosättningar. Det är för tidigt för att ett land ska klara det själv. Däremot är det adekvat att nu planera för en kortare forskningsexpedition.

– Mars är högintressant för forskning och så dyrt blir det egentligen inte med ett kortare besök, jämfört med mycket annat vi spenderar pengar på, säger Sven Grahn.