Synrubbat

När det nyfödda barnet slår upp sina ögonlock är världen diffus. Att fixera annat än ljuskällor är svårt, allt är suddigt den första tiden. En till två månader gammal kan hen skapa ögonkontakt och ge svarsleende till ansikten som är nära. Ögonen har inte utvecklats till att fokusera längre bort än så. När hela kroppen växer följer ögat med och oftast försvinner synfelet på så vis naturligt. Hos andra slutar inte ögat växa, och blir i stället för långt. De blir myopa, närsynta.

När ögat blir för långt av sig självt är det ärftligt. Andra utvecklar närsynthet genom sitt beteende. Det finns en tydlig koppling mellan hur ögonen används och vilket synfel man har. Rune Brautaset, som är programdirektör på optikerprogrammen på Karolinska Institutet, S:t Eriks ögonsjukhus, förklarar:

– Från början såg människan bra på långt håll, men vi har börjat titta alltmer på nära håll och därför har ögonen programmerats om till att vara bra på det.

Att bli närsynt om man ofta läser eller sitter vid datorn är alltså naturligt. Ögats nya referenspunkt blir då något som vanligtvis finns nära, för att slippa ställa om linsen så ofta. Totalt finns tre faktorer som påverkar synen; vem du är, ärftlighet, vad du gör, på vilket avstånd du brukar titta; och vad du äter. Studier har visat att de kulturer som äter mycket vitt mjöl och ris också har en högre grad av närsynthet.

Det som sker i ett närsynt öga är att ljuset bryts framför näthinnan, eftersom ögat är för långt, vilket leder till att bilden blir suddig på långt håll. När ögat är översynt, hyperopt, bryts det däremot bakom näthinnan.

I Sverige blir allt fler närsynta, men det görs inget för att försöka hejda den här utvecklingen, berättar Rune Brautaset. Graden av närsynthet är fortfarande så pass låg att det inte är någon större hälsofara. Glasögon och linser är tillräcklig korrektion. I Asien har däremot närsynthet utvecklats till ett folkhälsoproblem.

1970 var färre än en tredjedel av 16– 18-åringarna närsynta där. Nu är det nästan fyra femtedelar, och än fler i vissa asiatiska storstadsområden. Där är skoldagarna längre och kravet att studera, och därmed titta nära, större. Därtill är ärftligheten högre. Sammantaget gör dessa faktorer att graden av myopi är högre, något som ökar risken för att näthinnan lossnar och att man kan bli blind. En studie vid University Medical Center i Mainz, Tyskland, känd som »Gutenberg Health Study«, visade att problemet är vanligast bland välutbildade. Man har också sett samband mellan högt IQ och närsynthet, vilket dock inte kunnat bevisas biologiskt, utan antagligen hänger samman med ett stort intresse av att studera och läsa.

Det har gjorts flera försök att begränsa närsyntheten i Asien. Den mest framgångsrika metoden hittills är att droppa atropin i ögat. Detta gör att ögat inte kan ändra fokus – och därmed tänja på hornhinnan – själv. Det negativa med metoden är att ögat då bara ser bra på ett avstånd samt att pupillen blir förstorad, vilket leder till att man blir ljuskänslig.

När barnet, som vid sin födsel inte kunde urskilja mer än ljuskällor, blir ungefär fyra år är ögonen i princip färdigutvecklade. Synen är i det närmaste lika bra som hos en vuxen. Men inte hos alla, som sagt. De barn som blir närsynta upptäcker oftast det i skolbänken. Att flytta närmare tavlan och kisa för att kunna se bättre är två indikatorer på att synen inte är optimal. Vanligast är det dock att närsyntheten utvecklas i tonåren. I Sverige är 30-40 procent av de som är över 15 år närsynta. Förutom det självklara – glasögon och kontaktlinser – finns det en del behandlingar för att skärpa synen.

En behandling är att via laser förbättra synen, Lasek, Laser Epithelial Keratomileusis, även kallad Elsa, Excimer Laser Subepithelial Ablation. Metoden går i korta drag ut på att hornhinnans yttersta cellskikt tas bort och synfelet korrigeras sedan med ögonlaser. Då ändras hornhinnans tjocklek och på så vis styrkan i den. Samtidigt justeras lite av formen, något som gör att ljuset sedan bryts annorlunda. Därefter placeras en kontaktlins på behandlingsytan som får sitta kvar under några dagar. Operationen gör att synen förändras permanent.

Git Grönvall är optiker på Sköld/Sköld & Grönvall i Malmö och vice ordförande i Optikerförbundet och hon menar att fördelen med laserbehandling är att man blir av med sitt synfel och slipper glasögon eller linser. Hon poängterar samtidigt att det alltid finns risker, precis som med alla operationer. En del patienter kan få ärrbildningar och irritationer i ögat, och problem som medför bländningsproblem, haloeffekter. Det håller Rune Brautaset med om, och berättar att patienter ofta upplever att synen blir bättre med operation, men att en del inte ser lika kristallklart som de gjorde tidigare med glasögon eller linser.  

En lösning som inte ger varaktig förändring, likt laseroperation, är så kallade nattlinser, orthokeratologiska linser. De används bland annat i USA, Storbritannien och Holland. I Sverige har de funnits de senaste 20 åren, men inte blivit stora förrän de senaste tio åren. Linserna formas specifikt efter en persons öga och används bara under natten när personen sover. Genom dem formas hornhinnan – som gör den största delen av ögats fokusering – av linsens baksida och blir tillplattad. Trycket över ögat blir tack vare dem jämnt, vilket gör att man ser bra under dagen. Effekten sitter i under ungefär 16 timmar. Dessutom kan nattlinser bromsa synfelsutvecklingen om man börjar använda dem tidigt.

Ett slags mellanting mellan de båda behandlingarna är ICL, inopererade kontaktlinser. De är tänkta att vara en permanent lösning, men är trots det reversibel. Det går att avlägsna eller byta ut linserna. Behandlingen är mikrokirurgisk, laser används alltså inte för att förändra ögat. ICL innebär att en extra lins som är mycket tunn och gjord av plast placeras i ögat innanför regnbågshinnan och framför ögats egen lins. Den korrigerar på så vis ögats brytkraft så att normal synskärpa kan uppnås.

Något annat som kan hjälpa mot närsynthet är att vara utomhus, menar forskare vid universitetet i Cambridge. Då tittar man på långt håll och ögats lins ställer om sig naturligt. Det har gjorts flera studier som bekräftar sambandet, bland annat en vid Australian National University där man jämförde barn och unga vuxna i Australien och Asien. Resultatet visade att ju mer tid som spenderades utomhus i dagsljus resulterade i en lägre grad av myopi. Närsyntheten försvinner alltså inte, men dagsljus gör att den inte förvärras.

Vilken behandling som är bäst är individuellt, menar optiker Git Grönvall.

– Nattlinser kan vara bra för vissa, men de kräver skötsel och fungerar bara till vissa synfel. Laserbehandling kräver en stor engångssumma, men kan också vara bra.

Rune Brautaset är inne på samma linje. Det går inte att svara på vilken som är bäst, eftersom alla fungerar. På optikerutbildningen på Karolinska Institutet ingår det inte i utbildningen att försöka bota myopi, där jobbar man mot att se så bra som möjligt. I dag finns det inga funktionella och effektiva behandlingar mot myopi. För att motverka det i framtiden hoppas man på att kunna hitta vilka gensekvenser det är som leder till myopi, för att på så sätt kunna ge genterapi och påverka dna:t. Men det betyder att man först måste hitta de sekvenserna, och där är vi inte än.

Fakta | Mer än hälften av Sveriges befolkning har synfel

Närsynthet
Det vanligaste synfelet. Ser suddigt på långt håll, men ser skarpt på nära håll.

Översynthet
Ser ofta skarpt på både långt och nära håll. Ofta upplever man att det är jobbigare att läsa eller se på nära håll.

Astigmatism
Otydligt och obekvämt seende på både långt och nära håll beroende på brytningsfel. Brytningsfel kan man ha samtidigt som översynthet eller närsynthet.

Ålderssynthet (presbyopi)
Text blir suddig på nära håll. Visar sig oftast i 40 till 45 års ålder.