Torn in the U.S.A – depressionen här igen
Pandemi, krig och dyrtider får svartsynen att bre ut sig bland amerikaner. Men att hantera depressioner som beror på omvärldsfaktorer är inte lätt.
Bild: TB
Lördagen den 14 januari 1933 skrev den tysk-judiske litteraturprofessorn Viktor Klemperer i sin dagbok: »Det nya årets plågor desamma som förut, huset, kylan, tidsspillan, inga pengar, inga lånemöjligheter, Evas fixering vid husbygget och hennes förtvivlan som bara växer. Den här affären kommer verkligen att bli vår undergång. Jag ser den närma sig och känner mig hjälplös.«
Oron var inget hjärnspöke, ingen »negativ tanke« som skulle ge med sig med beteendemodellering och genom att tänka annorlunda. Molnen hopade sig på alla fronter. Den 30 mars 1933 plitade Klemperer ner: »I går kväll hos Blumenfelds tillsammans med Dembers. Stämning som inför en pogrom under mörkaste medeltiden eller i den innersta av Tsarryssland. På lördagen hade nationalsocialisternas bojkottuppmaning blivit känd. Vi är gisslan. Den förhärskande känslan är att detta skräckvälde knappast kommer att vara länge men begrava oss i fallet.«
Fem år senare, den 12 september 1938 skrev den amerikanska journalisten Virginia Cowles om sitt besök i Nürnberg där Hitler hållit ett tal: »Några i publiken började svaja fram och tillbaka och ropa ›Sieg Heil‹ om och om igen i ett delirium. Trummorna hade börjat öka i ljudstyrka och jag kände mig plötsligt rädd. En känsla av klaustrofobi.«
En dryg vecka före krigsslutet, den 27 april 1945 i Paris, skrev den franska författaren Marguerite Duras: »Ingenting. Ett svart hål. Inget ljus någonstans. Jag rekonstruerar dagarnas följd, men det finns en lucka, en avgrund mellan det ögonblick Philippe inte hörde någon skottlossning och stationen där ingen såg Robert L.«
En livsstress som kastar skuggor över dygnets alla timmar. Dessa körer av skärrade människosjälar har på kollektiv nivå i västvärlden länge förknippats med det förgångna, med omvälvande händelser som världskrigen, spanska sjukan och 1930-talsdepressionen.
Men nu verkar den vara här igen.
För att få en bild av hur pandemiåren 2020 och 2021 har påverkat människor psykologiskt genomförde American Psychological Association (APA) undersökningar av hur den amerikanska befolkningen mår. Just som resultaten skulle publiceras, i början av mars i år, invaderade Ryssland grannlandet Ukraina. APA:s undersökning kompletterades och när resultaten av den senare studien publicerades skrev APA att resultaten var oroande. Den stora majoriteten av vuxna amerikaner uttryckte hög stress över världsläget (81 procent), över att vardagslivet blivit svårare, särskilt inflationen: bensinen dyrare, elräkningarna tuffare att klara av, liksom utgifterna för mat (87 procent). Till det kom alltså malande oro över den ryska invasionen i Ukraina (80 procent), över att Ryssland ska vedergälla med cyberattacker eller kärnvapenhot (80 procent). Bland den amerikanska vuxna befolkningen som helhet tyckte 84 procent att den ryska invasionen i Ukraina hade varit skrämmande att följa. 69 procent uppgav att kriget gjort dem oroade över att ett kärnvapenkrig blir nästa steg och över att världen är på väg mot ett tredje världskrig.
Undersökningen ger en bild av att vuxna i USA är känslomässigt utschasade och visar tecken på utmattning. En stor majoritet amerikaner (87 procent) säger att de är överhopade av oro över de kriser som nu sveper över världen.
Dessa stressfaktorer kommer i tider när USA fortfarande kämpar med den segdragna pandemin, som två tredjedelar av alla vuxna amerikaner uppger permanent har förändrat deras liv. Sammanställningen av enkäterna från APA och opinionsinstitutet Harris visar att en vittomfattande sorg, bedrövelse och känsla av förlust har slagit rot i stora delar av befolkningen i USA. Många är oroliga över barnens utveckling. Många är stressade. Många har börjat leva alltmer ohälsosamt. Slutar röra sig. Bälgar i sig mer alkohol.
Hälften av de tillfrågade sa att de rörde sig mindre, sov sämre och var mer missnöjda med hur deras kroppsvikt förändrades än tidigare. En stor majoritet (70 procent) som uppgav detta var yngre vuxna, mellan 18 och 23 år. Den genomsnittliga viktökningen bland de som var missnöjda med den var elva kilo. Mer än var femte amerikan (23 procent) uppgav att de hade börjat dricka mer de senaste två åren. I genomsnitt tio drinkar i veckan – tolv bland männen – jämfört med två tidigare (fem för männen).
Ängslan över att pengarna inte räcker är den högsta sedan 2015. Varannan vuxen amerikan uppgav att boendekostnaderna var en ständig stressfaktor. Bland yngre vuxna, folk mellan 18 och 43, uppgav 82 procent att bristen på pengar gjorde dem nervösa.
Bland spansktalande och svarta vuxna var oron för pengar signifikant mer vanlig (75 respektive 67 procent) än bland vita (63 procent). 57 procent av asiaterna i Amerika kände oro eller stress över att pengarna inte ska räcka till.
Föräldrar var oroligare än de som inte är föräldrar. Demokrater är något mer oroliga än republikaner, de som bor i storstäder är mer stressade över inflationen och boendekostnaderna än de som bor utanför.
I detta tillstånd av utdragen vaksamhet under pandemin och växande ekonomiska påfrestningar kom alltså det geopolitiska läget och väckte oron över vad som i värsta fall kan bli ännu värre ekonomiska konsekvenser. Och atombomber.
Chefen för APA, Arthur C. Evans, påpekade att mängden människor som nu säger att de är allvarligt oroade över hur händelser i världen de senaste åren påverkar dem är häpnadsväckande hög. Inte sedan man började undersöka psykisk hälsa har man sett något liknande.
Att uppleva historiska hot som dessa leder ofta till traumatisk effekt som är kvar i generationer. För ett samhälle är det nödvändigt att se till att det finns behandlingar till alla som behöver.
Kring detta kan man göra en reflektion. Vad den amerikanska rapporten och berättelserna från skribenter som Klemperer, Duras och Cowles vittnar om är att psykiska störningar inte sällan har karaktären av livsproblem. Att människor har svårt att handskas med livets utmaningar, det inre och det yttre livets utmaningar.
För ett land som Sverige, där en stark trend inom psykoterapin länge har varit att behandla depressioner som funktionsstörningar, ett motorhaveri, kan det nya läget bli en utmaning.
***
Läs även: Krig skapar kollektiva minnen
