Utbrändhets­bråket

»Ytliga människor med ytliga ideal drabbas alltid av tomhet och utmattning«, skrev författaren Lotta Lundberg i en kolumn i Svenska Dagbladet i måndags. Lundberg hade sett SVT:s dokumentärserie »We can’t do it«, som handlar om framgångsrika kvinnor som går in i väggen.

»Det är dock inte tjejer som jobbar ihjäl sig på ett slitjobb i en fabrik eller i hemtjänsten, utan det är medelklassflickor som är helt förtvivlade över att de inte kan plugga heltid, ha tre extrajobb, skriva en bok och driva ett instakonto samtidigt. Asså, kolla vad smal jag är, på väg till mitt fjärde möte med en latte i handen, gud vad ballt asså«, skrev Lundberg, som inte såg ett samhällsproblem utan en självupptagen medelklasskarriärism som individen själv måste ta ansvar för.

Centerpartisten Dana Pourkomeylian uppmanade Lundberg att, »som gammal högstadielärare«, gå till utbrända skolflickor som måste gå upp en halvtimma tidigare för att sminka sig, och »se dessa tolv år gamla elever i ögonen och säga att deras utmattning och ätstörningar är deras eget fel.«

Tora Hammar, studerande, skrev i SvD att hon var en av dem som Lundberg »raljerade över«. »Jag är inte ytlig, jag brinner för frågor som jämställdhet, mänskliga rättigheter och – föga förvånande – psykisk ohälsa.«

Andreas Ekström på Sydsvenskan tyckte att mönstret Lundberg beskrev var intressant. Det »retar gallfeber på mig: Personliga misslyckanden tenderar i dag att förklaras med strukturer till absurditetens gräns.«

Ida Ölmedal skrev i Expressen att Lundberg tagit på sig mannens roll att nedvärdera »kvinnokönet« och skuldbelägga. Lundberg tyckte att hon trampat på ömma fötter: »Jag kliver av foten. Bra att ni skrek. Att ständigt bekräfta den utbrända kvinnan som offer tror jag dock inte hjälper.«